På den blå planeten bor endast barn. Och inte bara det – barnen som bor här blir aldrig vuxna. Här lever de lyckliga och nöjda tillsammans, fram till den dag då den vuxne Lajban landar med sitt rymdskepp. Hon lär dem att flyga, spikar fast solen så det aldrig blir natt och lovar dem ett liv med oavbrutet skoj! Allt till priset av en ynka droppe ungdom… Men snart visar det sig att deras nya lyckliga tillvaro ger oanade konsekvenser. Vad händer nu med den sidan av planeten som inte längre får sol? Och vad är det Lajban egentligen är ute efter?

Berättelsen om den blå planeten är baserad på en bok Andri Snær Magnason, och är en vacker men brutal saga om hur vårt agerande och vår livsstil får konsekvenser, både för oss själva och för världen i stort. Publiken sitter i en arenateater där skådespelarna rör sig runt bland barnen, och rekvisitan består till stor del av återbrukade gamla leksaker, plastburkar och skräp.

Mormor vet ibland inte vem hon är. Det vet däremot hennes barnbarn. Tillsammans blir dom detektiver som följer mormors spår för att leta upp henne igen. Det finns spår överallt. I växthuset. I trädgården. I köket.

Idag vet jag inte vem jag är handlar om när din gamla person blir väldigt gammal. Och vad som händer i den gamla personen då. Men också hur den unga personen, som är du, kan hjälpa till att minnas. Eller kanske bara finnas där. ”Du glömmer att du glömmer”, säger barnet. Föreställningen är ett gästspel från Regionteatern Blekinge & Kronoberg.

Foto: Linda Himsel.

Att bo själv långt ute på landet känns ofta bra, men ibland lite ensamt. En dag knackar det på dörren. Det är Bettan. Hon kommer in som en virvelvind med tusen historier och lika många prylar från världens alla hörn. Bettan är så rolig att det inte gör någonting att hon flyttar in både sig själv och alla sina saker i huset. Till en början i alla fall. Sen känns det inte riktigt bra längre.

Jag och Bettan är en föreställning fritt baserad på den Augustprisnominerade boken Bettan av Marie Norin och Elisabet Ericson. Genom countrydoftande sångnummer, humor och dråpliga situationer berättar Jag och Bettan om hur det kan vara att längta efter sällskap men känna sig kvävd av en kompis. Och hur viktigt det är att sätta gränser. Att rent av våga säga ”nej”.

Foto: Emmalisa Pauly.